Före detta bränsledepå i berg.

En blick tillbaka. Kalla kriget rådde i allra högsta grad. Att lagra och förvara bränsle i händelse av ofred var högt prioriterat då hela det svenska krigsmaskineriet stannade utan tillgång till bränsle. Av rädsla för att utsättas för såväl angrepp som sabotage valde man i många fall att lagra bränsle under marken. Det kunde vara allt från mindre 100-förråd till en större anläggning utsprängt i berget. Platsen vi nu besöker är just ett större anläggning i berget.

Min tanke var här att göra en ganska utförlig presentation av denna plats, som många känner igen och vet var den är lokaliserad. Dock klassar Energimyndigheten fortfarande anläggningen som skyddsvärd, då den än idag har viss betydelse för totalförsvaret. Därför kommer jag endast att publicera öppen information samt en del av de historier och myter som än idag florerar kring anläggningen. Min förhoppning är dock att alla inom en snar framtid ska få se mer av detta vackra minne.

Dess huvudsakliga uppgift har varit att betjäna en närliggande flygflottilj med flygbränsle, något som dock är avvecklat för ett visst antal år sedan. Man lossade bränslet från fartyg på ena sidan av berget för att slutligen lasta det på ett tågset inkört 300 meter i berget på andra sidan. Vidden av anläggningens storlek förstår man när en blick på kartan avslöjar att det är drygt 3,5 km fågelvägen mellan inslagen.

Envisa rykten har gjort gällande att anläggningen inrymt allt ifrån ett eget raffinaderi där flygfotogen tillverkades från råolja som lossats med båt, till att tunnelsystemet har samband med såväl en av FM:s baser i närheten med frekventa besök av bl.a u-båtar som med en större anläggning åt andra hållet. Vad som är sant eller inte av de påståendena lämnar jag åt läsaren att avgöra, ty lite mystik har aldrig skadat.

Anläggningen byggdes 1951 och stod klar för bruk 1955. Byggprojektet leddes av en entreprenadfirma som FM flitigt använde i byggandet av berganläggningar på den tiden. Kapaciteten på inkommande fartyg låg på +35000 dwt. Inga jättefartyg med dagens ögon sett, men på den tiden räckte det gott och väl till den verksamhet som bedrevs.

En lustig anekdot om anläggningen fick jag höra av en äldre herre som under alla år bott granne med denne. Endast en månad efter byggstarten av anläggningen fick ett litet varv på andra sidan viken, sett från inslaget på sjösidan, en order på några fiskekuttrar från Sovjetunionen. Självklart fanns en delegation från Sovjet på plats för att övervaka byggandet av deras fiskebåtar, som för övrigt var färdiga 1955 då även anläggningen var klar. En tillfällighet?

Av de skäl som jag angav i det andra stycket av texten har jag valt att inte visa några bilder från sjösidan. Däremot kommer här några bilder från andra hållet där tågvagnarna backades in för lastning innan vidare transport.

Nedan ser man stickspåret som diskret viker av mot anläggningen från huvudspåret.




Man kom sedemera fram till denna grind, som under anläggningens storhetstid bevakades av personal för att med tiden övergå i viss teknisk bevakning, som man fortfarande kan se spår av.




Nedan en bild på hur det såg ut innan en motorväg byggdes strax intill inslaget. Det var här man körde in tågvagnarna. Numer är både spår och upplagsyta ett minne blott.




I anslutning till inslaget ovan byggdes i samband med den nya motorvägens dragning ett nytt inslag. Detta inslag ansluter till det befintliga tunnelsystemet och används flitigt. Något som bl.a spåren i marken vittnar om.




Jag påminner åter om att anläggningen än idag har betydelse för det svenska totalförsvaret vilket i dagsläget inte lämnar så mycket utrymme över till mer ingående beskrivning av anläggningen. Kommentarer som anses för avslöjande undanbedes då jag inte ser någon annan utväg än att i så fall radera dem, vilket jag inte vill göra. För mer ingående diskussioner hänvisar jag till sidans mailadress.

Sandsilo.

Nu till en typ av bergrum, som i sig inte är särskilt spännande, men som ändå förtjänar en plats här då de fått många förbipasserande att bli nyfikna på vad som döljer sig innanför portarna. Sandsilos finns lite här och var i landet och är upphov till många rykten. Ryktena har säkert tillkommit då porten i inslaget är stor nog att rymma en lastbil och inte alltför sällan kan färska hjulspår som leder in i berget anas i marken utanför.

I själva verket är det inte så konstigt alls. Man byggde i mitten av seklet sandsilos i berg för att sanden som förvarades i silon skulle vara ofrusen när man tog den. I ett berg är det oftast plusgrader även på vintern. Sett från sidan kan man likna en sandsilo vid ett stort L. Det finns ett hål i hjässan på berget och ett inslag vid bergets fot. En tunnel innanför leder in till själva silon.

Det fungerade ungefär som på skissen jag gjort nedan. Detta är bara en enklare principskiss men ni kan säkert se hur jag menar.

1. Sanden tippas ner i hålet på hjässan.
2. En lastbil har backats in i tunneln från bergets fot och fyller sitt flak med den ofrusna sanden.
3. Vid inslaget finns en stor port som skydd mot obehöriga.

Idag har de flesta sandsilos tagits ur bruk. Dels saltar vi vägarna i större utsträckning än förr, dels led silosarna ofta av fuktproblem. Vatten letade sig ner ovanifrån och driftskostnaderna i form av ventilation m.m motsvarar inte funktionen som sandning av vägarna fyller, jämfört med ovan nämnda saltning. Det finns dock stor chans att få se en sandsilo då arrendet från markägarna relativt nyligen upphört och ingen riktigt vet vems ansvar det är att återställa marken.

Personligen är jag fast övertygad om att dessa silos även fyllt en annan funktion under främst det kalla kriget. För att spekulera lite fritt kring ämnet. Merparten av sandsilosarna är strategiskt placerade, inte bara i koncentration kring vägnätet utan om man tittar på placeringarna på en karta kan man även se vissa tecken som tyder på ett annat användningsområde. Byggåret för de flesta silosarna är på 50-talet och kostnaden för att spränga ut ett utrumme i berget enbart för att förvara sand i låter nästan för bra för att vara sant, till och med för att vara på Erlanders tid. Låt gå att man förvarade sand i berget i fredstid, men kan det vara möjligt att det fanns en annan funktion i händelse av ofred?

En annan skiss jag gjort visar vad man skulle kunna använt en sandsilo till ifall läget i Sverige skulle blivit annorlunda.

1. En tillfälligt uppbyggd mastpark.
2. Vagnar för radar, tex ett på hemlig ort grupperat RRGC/T, kommunikation, mindre tygförråd, trupper, stab etc.

Som ni ser kunde man använda berget till mer än att ha sand i. Nog nu om spekulationer och funderingar. Nedan följer ett urval av bilder på sandsilos i Bohuslän som jag besökt.



Vissa portar var av gallertyp.





Andra av trä.





Medan somliga bestod av nät.





Eller varför inte som här, av korrugerad plåt. Man kan förstå varför somliga vill tro att det döljer sig något enormt innanför dessa portar.





Ett hål på hjässan där sanden tippades ner. Luckorna som skyddade mot väder, vind och för att ingen skulle trilla ner saknas här.





Slutligen en bild på undertecknad på besök i en av dessa sandsilos.

Mer information om den gamla skolan.

Det är alltid roligt när folk hör av sig med mer information om platser man besökt. Jag har nu fått höra lite mer om den gamla skolan som avhandlas i detta inlägg.

Efter nedläggningen av skolan som skedde på 50-talet har den även varit mobförråd, därav de förspikade rutorna. I själva skolbyggnaden förvarades enklare persedlar såsom kläder och personlig utrustning. I ett plåtskjul som upprättades på skolgården förvarades bl.a fordon och luftvärnspjäser.

Förrådet ingick i försvaret av basen i Skredsvik. När militären övade ställde de upp två mindre LV-pjäser precis innanför ytterdörren med eldrören ut genom fönsterrutorna.

Stort tack till Mikael som delade med sig av denna information.

Kommande uppdatering.

I detta inlägg som handlar om ett gammalt ammunitionslager har jag nu lyckats gräva fram ytterligare information. Jag har även blivit lovad en visning av bergrummet som mycket riktigt varit ett ammunitionslager, så bilder är att vänta inom kort.

Detta tillsammans med fler besökta platser är på gång i bloggen. Tack för att ni besöker den, det gör det värt att lägga ut platser som är gömda och glömda.

/Bloggadmin

Kort om sändar/mottagarannex.

Strålning från radio- och radiolänksändningar var ett gissel för alla anläggningar. Genom denna kunde fienden lätt lokalisera anläggningen ifråga, därför byggdes sändar- och mottagarannex en bit från anläggningarna eftersom man av förklarliga skäl inte ville ha direkta utsändningar från huvudanläggningen. Man kunde därigenom ställa till det lite för fiendens signalspanare.

Eftersom strålningen från sändarna och skogen av antenner och master som omgav dessa gjorde annexen lättupptäckta byggdes dessa ofta in i bergrum. Till mindre samt "mindre viktiga" anläggningar, till exempel civilförsvarsanläggningar nöjde man sig ofta med en liten betongbunker på hjässan av ett närliggande berg.

Stora anläggningar hade flera olika sändar/mottagarannex, mindre oftast två stycken. Merparten av dessa anläggningar är idag rivna, mastparkerna likaså. Andra har övertagits av civila intressenter eller fått annat användningsområde inom FM.

Platsen nedan är reservannexet till HC Björnen. I anslutning till detta finns även en obsplats för CF som jag återkommer till i ett senare inlägg.




Här har man använt sig av just en bunker. Masterna är sedan länge nedmonterade men spåren efter dessa finns fortfarande kvar.




Huvudannexet på ett annat berg i motsatt riktning är även det sedan länge borta, men även där kan man se spår efter en tid i ständig beredskap.