onsdag 30 september 2009

En reservupplagsplats (UL).

Ska försöka göra en lång historia kort. När järnvägarna elektrifierades i början av 1900-talet valde man att förse dem med kraft ifrån det vanliga elnätet istället för att bygga för ändamålet särskilda kraftstationer och generatorer. Problemet med detta var bara att lokens motorer var enfasiga medan växelströmmen i elnätet var trefasigt. Detta löste man genom att använda sig av omformare som förvandlade trefasnätets högfrekventa 50Hz-ström till 16 2/3Hz som tågen än idag går på här i Sverige.

Dessa omformare var inledningsvis fasta anläggningar som i vissa fall låg i ett stationshus, i andra fall i fristående byggnader. Snart nog insåg man fördelarna med mobila omformare, man placerade dem helt enkelt på tågvagnar som stod på räls, eftersom underhåll och service därigenom förenklades avsevärt.

Med tiden förändrades även hotbilden mot Sverige och i och med andra världskriget insåg man behovet av att kunna skydda dessa anläggningar, mot exempelvis luftanfall. Här föddes tankarna på reservupplagsplatser. Upplagsplats var ett namn SJ använde på de anläggningar som byggdes för att kunna gömma mobila transformatorer och omformarstationer. Dessa skulle i händelse av ofred kunna förse järnvägsnätet med elektricitet och dessa låg ofta insprängda i berg.

1943 påbörjades byggandet av den första upplagsplatsen som följdes av drygt femtio till under 40- och 50-talet. Samtidigt byggde man även ett antal ordinarie omformarstationer i berg, varav flertalet av dessa fortfarande är i drift.

Systemet med upplagsplatser var i drift fram till början av 90-talet då det avvecklades. Under hela dess aktiva tid var de även skyddsobjekt, något som kvarglömda skyltar på vissa av platserna talar om. Idag har en del av dessa platser återställts och ingångarna plomberats, andra har köpts upp för att bli BMX-banor, paintball-banor etc medan somliga helt enkelt inte mött sitt öde än utan fortfarande finns där ute.

Upplagsplatsen vi nu besökt är just en sådan plats. Tom, tyst och öde men med tydliga påminnelser om det kalla kriget. Tyvärr har platsen blivit flitigt exponerad på diverse forum på internet under de senaste åren med kraftig skadegörelse till följd av detta. Men skadegörelse och klotter till trots, det är alltid mäktigt att besöka en sådan här plats och känna historiens vingslag.





Bakom den rostiga grinden leder ett stickspår rakt mot det stora inslaget.





Inslaget skyddades av såväl kamouflagemålning som stötvågsportar. I det här fallet bestod de i dels tjocka betongportar några meter ut från mynningen samt även ett stenfilter mitt i öppningen. Den målning som nu fanns kvar skulle man kanske kunna benämna "urban-camouflage"...?





Här syns en av betongportarna som kunde skjutas för framför själva inslaget.





Tunnlarna är runt 100 meter långa och längs ena långsidan löper en gångbro för att man enklare skulle kunna sköta omformarna.




Man ser tydliga spår efter vad det en gång varit.






Två omformarvagnar ställde man in.






Idag står mätarna sedan länge på 0 A.



Om någon känner igen platsen och har information om just denna är jag mer än tacksam om jag fick ta del av den. Jag har haft lite svårigheter att hitta information om just denna anläggning.

lördag 26 september 2009

DC Vesslan

Vi återgår en liten stund till civilförsvaret. I min strävan att presentera de kvarvarande anläggningarna i detta civilförsvarsområde (CFO) med HC Björnen som huvudcentral har turen nu kommit till DC Vesslan. Ni kommer väl ihåg det här med HC/DC? Om inte kan ni fräscha upp minnet i detta inlägg som handlar om just HC Björnen här.

Denna DC är byggd av kommunen med bidrag från staten, något som var vanligt på den tiden. I början av 1940-talet byggde man även ett skyddsrum/luftskyddscentral i samma berg dom Vesslan, man gick dock in från olika sidor av berget. Förutom CF så har även FM haft en roll i berget. Här hade man en KA-stab med kryptorum försett med radar. Det var härifrån delar av spärrbataljon LK styrdes. Värt att notera är att anläggningen saknar logement. Förläggning av personal skedde sålunda på annan plats.

1986 flyttade CF ut ur berget till en 80K-bunker vid den lokala räddningstjänsten. Kvar är nu endast minnen av en tid som flytt.

Förargligt nog missade jag den senaste visningen av anläggningen, jag har därför inga bilder från insidan som jag har tillstånd att publicera. Arbetet fortgår dock för att få komma på besök så att ni ska få se insidan av DC Vesslan.





Inslaget till DC Vesslan.






Inslaget till skyddsrummet.