Mellan Ljungskile och Lilla Edet ligger Backamo. En kulturhistorisk skatt som har mycket att berätta om ifall man är intresserad av militärhistoria. Jag tar här den korta versionen om lägerplatsen och jag startar från början.
Bohusläns regemente bildades år 1661. Från år 1770 till 1913 var Backamo det enda regementsövningsplatsen i länet och dit kom de indelta soldaterna från sina torp för att öva och läras upp. Detta pågick ända till 1923 då regementet flyttade in till Uddevalla där det sedemera blev I17. I samband med flytten övergavs lägerplatsen och fick därefter näst intill förfalla.
1940 kom man dock på ett användningsområde för den gamla lägerplatsen. Den gjordes i ordning för att användas som krigsfångeläger under kriget. 1945 internerades 1200 man från maj till december. Fångarna användes då för att bygga ut flygfältet som ligger strax söder om lägret.
På 1970-talet var en rivning av lägret nära men man sköt upp planerna. 1991 var det så dags igen att rivas då MKV, Marinkommando Väst, tog över lägerplatsen. Efter diskussioner togs då istället ett beslut att bevara hela området eftersom det ansågs vara värdefullt ur kulturhistoriskt perspektiv.
Uddevalla kommun fick 1993 ansvaret för området. Vid den tiden fanns det redan en stiftelse för lägerplatsen samt föreningen Backamo vänner. De har sett till att byggnader rustats upp och idag används området för bland annat rekreation, marknader och andra arrangemang.
Bilderna nedan visar hur det sett ut vid lägerplatsen vid olika tidpunkter. Bilderna kommer från J Aronsson.
Kortet nedan är från början av 1900-talet och visar soldater som övar på Backamo.
Ett tältläger på Backamo. På somrarna var det så många soldater där att alla inte fick plats i byggnaderna. Därför byggde man då sådana här tältäger vid sidan av barackerna.
Några av lägerbyggnaderna. Tidpunkt för fotograferandet okänd.
Midsommar 1901. Det året upphörde det gamla indelningsverket eftersom riksdagen beslutat om införandet av allmän värnplikt. På bilden ses därför indelta soldater i tjänst sida vid sida om de nya värnpliktiga.
Hur det ser ut idag efter de omfattande renoveringsarbeten som gjorts under andra halvan av det förra seklet kommer vi till senare i bloggen. Där tittar vi istället på nutiden och framåt. Tills dess, fortsätt gärna följa Gömt och glömt - ett sökande efter minnen.
En gallergrind och en tunnel in i mörkret. Efter det är man inne i stadens säkraste plats, ett tvåvåningshus byggt inne i berget. På ytan ser man ingenting av vad som döljer sig under vad ut som vilket berg som helst, men här ryms det en hel del överraskningar.
Under många år var det det här en av de viktigaste platserna i stan. I händelse av ofred skulle allt viktigt skötas från berget. Här skulle militären och stadens ledning samlas. Allt var hemligstämplat och skyddat. Nu har kommunen tagit över det från det militära, och även om det är låst och igenbommat är det inte hemligt längre.
Det har till och med börjat säljas ut bitar av bergrummet för att ge plats åt exempelvis serverhallar och annat som kräver ett gott skydd. För att ta ett exempel så har en TV-kanal viss sändningsutrustning i ett av rummen sedan ett antal år tillbaka.
För att förstå hur Civilförvarsorganisationen är uppbyggd har i texten nedan sign. Bunkerman från forumet 28dagarsenare förklarat allting mycket tydligt. Direkt citerat:
"Innan flygvapnet tog över ansvaret för luftbevakningen 1948 låg ansvaret på armén. Sverige var då indelat i 23 st luftbevaknings-områden med en luftbevakningscentral(Lc) i varje område. I flygvapnets organisation efter 1948, blev det en ny indelning i sektorer med luftförsvarscentraler(LFC) och luftförsvars-gruppcentraler(LGC).
En del Lc byggdes om till Lfc/Lgc.Under 2:a VK byggde kommunerna luftskyddscentraler som var en ledningsplats för det civila försvaret.Under 1950/60-talen byggdes det upp en statlig civilförsvarsorganisation(org 60). Länsstyrelserna skulle leda civilförsvaret under civilförsvarsstyrelsen/civilbefälhavarna.
Länen indelades i civilförsvarsområden, totalt ca 100 i hela landet. Civilförsvarsområdet var ett eller flera polisdistrikt.
Polischef eller brandchef var skyldiga att vara civilförsvarschef.
I varje civilförsvarsområde byggdes en huvudcentral(HC). För underlätta ledningen i krig kunde civilförsvarsområdet delas i två eller flera distrikt, där verksamheten leds av en distriktschef i distriktscentralen(DC).
I kommuner som saknade HC/DC fanns ett civilförsvarsombud. I krig utövade civilförsvarsombudet ledningen från en ombudscentral(OC).
Efter 870101 blir kommunera ansvariga för civilförsvaret på lokal nivå.
Varje kommun skall nu ha en ledningscentral(LC).
En del HC/DC blir LC. Nu börjar det även byggas räddningscentraler(RC) i anslutning till brandstationerna. Tanken med HC/DC/OC var att ligga utanför riskområden(anfallsmål) och bara användas under övningar och krig. Tanken med RC är att den används i den dagliga verksamheten."
Platsen vi nu besöker är alltså en HC. Den började byggas 1953 och stod klar 1954. Utöver Civilförsvaret har även Flygvapnet huserat här en kortare period medan W24 byggdes om inte mitt minne sviker mig. Skulle detta vara fel mottar jag gärna rätt information för ändring av inlägget. Den är än idag näst intill intakt och bjöd på en fantastisk resa tillbaka till 50-talets kalla krig. Hur som helst är vi väl alla glada över att det aldrig kom till användning för det ändamål det byggdes till.
Välkommen in i HC Björnen.
Stötvågstunneln från inslaget:
Vidare mot ingången:
Slutet av tunneln. HC Björnen till höger, Elcentral och KRAGG till vänster:
En titt på dieselaggregatet och elcentralen visar att det stått emot tidens tand mycket bra:
I slussen på väg in:
Dörren är gjord av dubbla stålskivor med betongfyllning mellan, allting ihopskruvat med kraftiga bultar. Den väger 1500 kilo.
Tanken med slussfunktion och de kraftiga dörrarna var att ingen, eller inget, skulle ta sig igenom i ett stängt läge.
Kommunikationen med omvärlden skedde med såväl telefon...
...som med radio:
Hjärtat i anläggningen, ordersalen. Här skulle de viktiga besluten tas:
Allting var givetvis krypterat. Allt för att fienden skulle fördröjas i sin signalspaning.
Trappan upp till plan två, där man förutom telegraf, mäss, dusch och wc bland mycket annat hittar detta...
Kvinnornas sovsal med 60 sängar, kompletta med madrasser. Enligt uppgift skall för övrigt denna sovsal stå i direkt förbindelse med männens 45 sängar stora sal en våning ner via en stege genom en inspektionslucka. Så blev resultatet av att förlägga männen och kvinnorna på olika plan.
Anläggningen hade även, förutom masten på hjässan, två sändarannex. På dessa platser är masterna idag nedmonterade, men spåren efter aktivitet syns fortfarande. Dessa platser kommer att behandlas längre fram i bloggen.
Stort tack till Urban för visningen, information samt en trevlig stund med intresanta diskussioner. Tack även till sign. Bunkerman för den utförliga förklaringen om Civilförsvarets uppbyggnad.
Vi stannar kvar i ämnet öde hus en liten stund. Vi besöker nu en gammal skola inte långt från kusten i bohuslän. Dess öde är idag okänt, men med tanke på att all interiör är bortforslad och merparten av fönstren är förspikade går det troligtvis samma väg som övriga gamla hus.
Därför är det roligt att få ha besökt denna fina skatt medan den fortfarande finns kvar.
Här är en bild från skolgården. Skolbyggnaden till höger och den gamla rektorsbostaden till vänster:
Baksidan med dess stora vackra fönster:
Vi går upp för den gamla stentrappan. Här har många barnfötter trampat under åren:
Inne i kapprummet på nedervåningen:
En trappa ner ligger källaren. Lyset dit har för länge sedan slocknat:
Att byta propp hjälper inte då de sett sina bättre dagar:
Men i blixtens ljus kan man ändå se vad som döljer sig där nere. Köket:
Om man går upp i entréplan igen och in förbi kapprummet hittar man ett klassrum. Man ser tydligt var den svarta tavlan suttit:
En snabb titt uppför trappan...
...där vi hittar gymnastiksalen. Man kan nästan känna svetten från alla knälyft.
Utanför, på andra sidan skolgården, hittar man som vanligt bekvämlighetsinrättningen.
Avslutningsvis bjuder jag på denna raritet jag hittade på husväggen utanför. Viktigt på en sådan fin gammal träkåk:
Uppdaterat 090118. Anledning: Mer information har tillkommit.
Mången dans och andra tillställningar har hållits här i detta gamla Folkets Hus. Folkets hus-föreningen i bygden bildades 1908, och registrerades 4/8 1908. 1909 köpte man in ett boningshus vilket ombyggdes till Folkets hus 1910. Kostnaden för detta hus uppgick till 9 000 kr. Huset innehöll en större och en mindre sal (150 respektive 50 personer) och serveringsrum. Räkenskaper från 1963 visar att lokalerna främst användes till filmvisningar och danstillställningar.
På 70-talet när den närliggande industrin byggdes fick många av husen runt omkring rivas för växande intressen. Det fick till följd att folk flyttade och eftersom det fanns dansbanor och liknande som låg bättre till än denna lokal gick den sakta men säkert mot sin undergång eftersom det inte fanns någon lämplig aktivitet som kunde överta ansvaret för den gamla folkan.
Den senaste tiden har huset tjänat som förråd åt industrin intill, men då industrin inom kort bygger ut igen står denna gamla byggnad på tur att ge plats åt utvigdningen och kulturen byts mot fler arbetstillfällen.
Strax intill en järnväg någonstans i Bohuslän hittar man detta inslag. Länge var det för mig ett mysterium vad det en gång inhyst, men med lite envishet har jag nu kommit fram till att det verkar ha varit ammunitionslager. Det är varken stort eller välkänt, och jag vet inte vilket vapenslag som förvarat sin ammunition där, men det gör ju inte saken mindre intressant.
Jag ska fortsätta mina efterforskningar för att på sikt kunna presentera en mer utförlig beskrivning av bergrummet. Om någon känner igen ovanstående plats och har information om denna mottages det tacksamt.
Tack till sign. "västkust" som ledde in mig på rätt spår.
