torsdag 21 oktober 2010

Utförligare information om det nedskjutna tyska planet över Uddevalla.

Jag gräver än en gång fram historien om den tyska Junker 52 som sköts ner över Uddevalla den 14:e april 1940. Jag har tidigare behandlat ämnet i detta inlägg, och har nu fått ytterligare information om händelsen. Jag presenterar här endast det nyinkomna. För hela historien, följ den markerade länken ovan.

Jag bifogar en karta över Uddevalla. Det röda strecket markerar planets rutt och siffrorna markerar de händelser jag anger under kartan.

  1. Första observationen av planet sker av en LS vid Sunds Herrgård, ungefär där Sunningebron med E6 går idag. Planet flyger då längs Byfjorden in mot Uddevalla och beskjuts med handeldvapen.
  2. Planet flyger därefter över Skansberget där det åter beskjuts, denna gång med KSP.
  3. Färden går sedan över centrala Uddevalla rakt mot dåvarande I17, där varningseld avlossas från en av 40mm-kanonerna tillverkade av Bofors. (se bild i slutet av inlägget)
  4. Junkern svänger då kraftigt åt vänster ut mot Fröland och möts åter av KSP-eld från Skansberget.
  5. I höjd med Fröland gör planet en ny vänstersväng ut mot fjorden och tar ny kurs in mot Uddevalla.
  6. Planet flyger längs Bäveån och närmar sig åter I17. Denna gång avlossas verkanseld från LV-pjäserna.
  7. Planet tar emot en träff ungefär då det passerar elverket.
  8. Det hinner få ytterligare två träffar i sig innan motorerna lägger av.
  9. Junkern girar åt vänster med döda motorer och tappar snabbt höjd innan det slutligen tar mark ovanför Alhagen, strax intill väg 172.
Bilden nedan visar vraket av planet. Fotografen är okänd, men var snabbt på plats då man ser att det fortfarande ryker från resterna.




Här är en kopia av det telegram som sändes till den svenska beskickningen i Berlin och som tydligt visar hur Sverige till en början mörkade det inträffade.




Slutligen en bild på den typ av 40mm LV-kanon från Bofors som användes.




Jag vill rikta ett stort tack till Sven som försett mig med denna ytterligare information, samt bilden av vraket och bilden av telegrammet. Du vet vem du är och är en sann klippa. Bilden av LV-pjäsen är hämtad från Bofors LV-förenings hemsida.

lördag 2 oktober 2010

Före detta bränsledepå i berg.

En blick tillbaka. Kalla kriget rådde i allra högsta grad. Att lagra och förvara bränsle i händelse av ofred var högt prioriterat då hela det svenska krigsmaskineriet stannade utan tillgång till bränsle. Av rädsla för att utsättas för såväl angrepp som sabotage valde man i många fall att lagra bränsle under marken. Det kunde vara allt från mindre 100-förråd till en större anläggning utsprängt i berget. Platsen vi nu besöker är just ett större anläggning i berget.

Min tanke var här att göra en ganska utförlig presentation av denna plats, som många känner igen och vet var den är lokaliserad. Dock klassar Energimyndigheten fortfarande anläggningen som skyddsvärd, då den än idag har viss betydelse för totalförsvaret. Därför kommer jag endast att publicera öppen information samt en del av de historier och myter som än idag florerar kring anläggningen. Min förhoppning är dock att alla inom en snar framtid ska få se mer av detta vackra minne.

Dess huvudsakliga uppgift har varit att betjäna en närliggande flygflottilj med flygbränsle, något som dock är avvecklat för ett visst antal år sedan. Man lossade bränslet från fartyg på ena sidan av berget för att slutligen lasta det på ett tågset inkört 300 meter i berget på andra sidan. Vidden av anläggningens storlek förstår man när en blick på kartan avslöjar att det är drygt 3,5 km fågelvägen mellan inslagen.

Envisa rykten har gjort gällande att anläggningen inrymt allt ifrån ett eget raffinaderi där flygfotogen tillverkades från råolja som lossats med båt, till att tunnelsystemet har samband med såväl en av FM:s baser i närheten med frekventa besök av bl.a u-båtar som med en större anläggning åt andra hållet. Vad som är sant eller inte av de påståendena lämnar jag åt läsaren att avgöra, ty lite mystik har aldrig skadat.

Anläggningen byggdes 1951 och stod klar för bruk 1955. Byggprojektet leddes av en entreprenadfirma som FM flitigt använde i byggandet av berganläggningar på den tiden. Kapaciteten på inkommande fartyg låg på +35000 dwt. Inga jättefartyg med dagens ögon sett, men på den tiden räckte det gott och väl till den verksamhet som bedrevs.

En lustig anekdot om anläggningen fick jag höra av en äldre herre som under alla år bott granne med denne. Endast en månad efter byggstarten av anläggningen fick ett litet varv på andra sidan viken, sett från inslaget på sjösidan, en order på några fiskekuttrar från Sovjetunionen. Självklart fanns en delegation från Sovjet på plats för att övervaka byggandet av deras fiskebåtar, som för övrigt var färdiga 1955 då även anläggningen var klar. En tillfällighet?

Av de skäl som jag angav i det andra stycket av texten har jag valt att inte visa några bilder från sjösidan. Däremot kommer här några bilder från andra hållet där tågvagnarna backades in för lastning innan vidare transport.

Nedan ser man stickspåret som diskret viker av mot anläggningen från huvudspåret.




Man kom sedemera fram till denna grind, som under anläggningens storhetstid bevakades av personal för att med tiden övergå i viss teknisk bevakning, som man fortfarande kan se spår av.




Nedan en bild på hur det såg ut innan en motorväg byggdes strax intill inslaget. Det var här man körde in tågvagnarna. Numer är både spår och upplagsyta ett minne blott.




I anslutning till inslaget ovan byggdes i samband med den nya motorvägens dragning ett nytt inslag. Detta inslag ansluter till det befintliga tunnelsystemet och används flitigt. Något som bl.a spåren i marken vittnar om.




Jag påminner åter om att anläggningen än idag har betydelse för det svenska totalförsvaret vilket i dagsläget inte lämnar så mycket utrymme över till mer ingående beskrivning av anläggningen. Kommentarer som anses för avslöjande undanbedes då jag inte ser någon annan utväg än att i så fall radera dem, vilket jag inte vill göra. För mer ingående diskussioner hänvisar jag till sidans mailadress.